För många är söndag en dag då man ska sova länge och bara ta det lugnt. Men inte jag, jag var uppe halv 10 och ska snart ut i trädgården. Jag älskar vår trädgård, vi har precis lagom med skogsträdgård och vanlig trädgård. Och stor är den också, man kan galoppera på baksidan i en stor volt, runt vår stora ståtliga gran. Det vet jag eftersom jag provat, på lilla Mona. Dock kan jag inte rida Mona mer, mina fötter når ändå ner vid hennes knän. Men det gör inget, vi har många roliga minnen ihop ändå. Minnen som involverar läskiga (enligt Mona då) rådjur, skenturer och att jag ramlar av. Ja, hon var inte alltid lättriden. Haha. Men man kunde inte göra annat än att älska henne, hon gav en alltid 100%.

Nej, nu ska jag gå ut lite, det kommer antagligen fler inlägg senare idag.

Mona tittar fram.